Oväntade känslor...

Kan erkänna att den sista tiden på jobbet har varit hemsk... flera dagar jag gått hem o bara känt för att bryta ihop... det är inget vidare att få höra saker som "Att jag inte ställer upp" - när det känns som det enda jag gjort de här 6 ½ åren... Ända sedan jag kom in på skolan har jag känt - "YESSSS, det ska bli SÅÅÅÅ skönt att slippa jobb"...
Men igår hade jag en sån där bra dag, som jag bara haft någon gång varannan månad eller nåt, de senaste året...! En dag utan speciellt mycket strul, trevliga kunder, hade tid att fixa i butiken utan att bli störd varannan sekund, ingen skällde ut mig för någon baggatel, jag kände aldrig att vi var för lite personal o stämningen var bra...!
Så när jag skulle gå hem så kom alla dessa oväntade känslorna - hur jävla mycket jag kommer sakna det... Inte jobbet, stressen o kunderna kanske... men alla tekniska prylar, den "grabbiga" stämningen som jag trivs så bra i o framför allt min "andra familj"... Jag har haft så jäkla skoj med dessa männsikor genom åren - de har varit först med att se mina svagheter o styrkor o inte varit sena med att berätta dem för mig - de har tröstat mig när jag varit ledsen - vi har bråkat o surat på varandra - vi har skrattat så vi legat dubbelvikta på golvet - vi har festat tills vi stupat - vi har pratat i timmar om allt mellan himmel o jord (framför allt sex...!) - o hittat på en himla massa bus ;)
Men en hel del av dessa männsikorna har redan slutat, bytt butik eller gått vidare på ett eller annat sätt redan... men nu ska jag gå vidare o lämna allt det där bakom mig... trots att jag är överlyckig för att jag ska börja mitt "nya" liv, så känns det riktigt sorgligt att det aldrig kommer bli som förr igen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0