Ångest...
Jag har sån sjuk ångest... jag kan inte hjälpa det! Känns som någon tagit från mig all min kraft o styrka...!
Att gå till jobb dessa dagarna har varit ett helvete, har slitits mellan tårar, ilska o hopplöshet... Jörgen tyckte jag kunde lära upp den nya typen, eftersom jag kan alla rutiner och hela datasystemet och är duktig på att lära ut.... helt plötsligt passar det att ha mig igen?!
Förstår mig inte på honom...! Har så hopplöst trött på detta nu - hade jag kunnat hade jag lagt min avskedsansökan på Jörgens bord snabbare än ögat... men kan ju inte det... :(
Satte mig ner o pratade igenom allt med honom idag, han menade att han tycker han har gjort rätt val o att han är medveten att han kan förlorar mig nu... han kan samtidigt förstå att jag inte är så villig att lära upp Stefan (det är den nya typens namn) nu i början o menade att nu hade jag ju en veckas ledigt för att vänja mig vid tanken innan jag ska tillbaka o jobba med honom igen... normalt hade jag nog bara svalt och tagit emot all hans skit, det är så jag gjort i 4 ½ år nu... men känns som han sviktit mig en gång för mycket nu... orkar inte mer!!!!!!!! Jag gör verkligen inte det, jag vet inte vad jag ska ta mig till mer....!?
Trots att jag sitter och storgråter medan jag skriver detta, så ska jag faktiskt försöka vara lite positiv... dessa 7 lediga dagarna ska jag göra det bästa av... vi åker ju till Liseberg med Jimmys familj i morgon o stannar där över natten! Sen ska jag försöka ta det väldigt lugnt - träffa lite vänner, se på film, läsa, ringa läkaren o beställa en tid, träffa mamma o pappa lite, göra klart mitt hemliga projekt och sätta mig ner och fixa till mitt CV och söka lite jobb...! Sen efter det får jag se vad som händer... jobbet kommer i sista hand, o min hälsa i första!
Att gå till jobb dessa dagarna har varit ett helvete, har slitits mellan tårar, ilska o hopplöshet... Jörgen tyckte jag kunde lära upp den nya typen, eftersom jag kan alla rutiner och hela datasystemet och är duktig på att lära ut.... helt plötsligt passar det att ha mig igen?!
Förstår mig inte på honom...! Har så hopplöst trött på detta nu - hade jag kunnat hade jag lagt min avskedsansökan på Jörgens bord snabbare än ögat... men kan ju inte det... :(
Satte mig ner o pratade igenom allt med honom idag, han menade att han tycker han har gjort rätt val o att han är medveten att han kan förlorar mig nu... han kan samtidigt förstå att jag inte är så villig att lära upp Stefan (det är den nya typens namn) nu i början o menade att nu hade jag ju en veckas ledigt för att vänja mig vid tanken innan jag ska tillbaka o jobba med honom igen... normalt hade jag nog bara svalt och tagit emot all hans skit, det är så jag gjort i 4 ½ år nu... men känns som han sviktit mig en gång för mycket nu... orkar inte mer!!!!!!!! Jag gör verkligen inte det, jag vet inte vad jag ska ta mig till mer....!?
Trots att jag sitter och storgråter medan jag skriver detta, så ska jag faktiskt försöka vara lite positiv... dessa 7 lediga dagarna ska jag göra det bästa av... vi åker ju till Liseberg med Jimmys familj i morgon o stannar där över natten! Sen ska jag försöka ta det väldigt lugnt - träffa lite vänner, se på film, läsa, ringa läkaren o beställa en tid, träffa mamma o pappa lite, göra klart mitt hemliga projekt och sätta mig ner och fixa till mitt CV och söka lite jobb...! Sen efter det får jag se vad som händer... jobbet kommer i sista hand, o min hälsa i första!
Kommentarer
Trackback
